Hunden

Hunden går till nästa hus.
I huset finns en familj som ger honom mat.
De klappar, gullar med och leker med honom.
Efter en stund ska familjen äta.
Hunden visas till dörren och puffas ut.
Han får höra de avslutande orden:
 "Du var en trevlig hund, kom tillbaka igen."
Hunden sover på gatan i snörusket medan
familjen ligger i sina bekväma vattensängar.

Nästa dag kommer han tillbaka.
Han leker med barnen och blir klappad och matad.
Snart är det dags för familjens kvällsmål
och hunden skuffas bryskt ut genom dörren.

Nästa dag är han ytterliggare en gång tillbaka.
Familjen leker med honom, matar honom och när det
är dags att äta kvällsmat blir han utskuffad i kylan.
Dag efter dag kommer han tillbaka och alltid med tanken ekande i huvudet:
"Snälla, bli min familj. Ta mig till er och älska mig såsom jag älskar er."
Han viftar på svansen och tanken ekar i huvudet, men familjen förstår inget.
Han strövar från familj till familj, men ingen förstår. Ingen kan besvara hans kärlek.

Kommentarer
Postat av: Ghazaleh

Hmm, "ingen kan besvara hans kärlek". Kan ju bero på att dem är osäkra på vad han vill, inte lätt för en hund att tala direkt. Däremot enklare för oss människor, som kan men som sällan vågar, vi tror att det står för mycket på spel. Vad är det vi egentligen riskerar? Jag tror att många av oss är rädda för att bli lyckliga helt enkelt.

Du är bra modig Erik. Be strong and Take care

2008-10-11 @ 14:45:46

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0