Erik har något att säga, och du lyssnar!

Hunden går till nästa hus.
I huset finns en familj som ger honom mat.
De klappar, gullar med och leker med honom.
Efter en stund ska familjen äta.
Hunden visas till dörren och puffas ut.
Han får höra de avslutande orden:
 "Du var en trevlig hund, kom tillbaka igen."
Hunden sover på gatan i snörusket medan
familjen ligger i sina bekväma vattensängar.

Nästa dag kommer han tillbaka.
Han leker med barnen och blir klappad och matad.
Snart är det dags för familjens kvällsmål
och hunden skuffas bryskt ut genom dörren.

Nästa dag är han ytterliggare en gång tillbaka.
Familjen leker med honom, matar honom och när det
är dags att äta kvällsmat blir han utskuffad i kylan.
Dag efter dag kommer han tillbaka och alltid med tanken ekande i huvudet:
"Snälla, bli min familj. Ta mig till er och älska mig såsom jag älskar er."
Han viftar på svansen och tanken ekar i huvudet, men familjen förstår inget.
Han strövar från familj till familj, men ingen förstår. Ingen kan besvara hans kärlek.

Svärtan ger mitt huvud ro
Mörkret ger min själ vila
Tystnad lugnar mitt sinne

Den vita färgen sliter mitt huvud i bitar
Ett illasinnande ljus skär i själen
En upphetsad röst stressar mitt sinne
____________________________________

Ett skarpt ljus bländar dina ögon
Ändå går du närmare
Solen som lyser på din hud bränner den
Ju närmare ljuset du kommer desto större blir din skugga
Till sist står du så nära att ljuset förtär dig
Du täcker ljuset och alla får stå i din skugga